När jag blir gumma ska jag
klä mig i purpur
och hatt i rött
som inte matchar
och inte klär mig.
Och jag ska använda
folkpensionen till brännvin
och genombrutna handskar
och sandaler av satäng
och säja att vi inte
har råd med smör.
Jag ska sätta mig på gatan
när jag är trött
och provsmaka i affärer
och tillkalla brandkåren
och dra med käppen
efter staketet
och ta igen för att jag var nykter som ung.
Jag ska gå ut i regn
i tofflor
och plocka blommor
i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
Man kan klä sig i
rysliga blusar
och bli fetare
och äta två kilo korv
på en gång
eller bara bröd och pickles
en hel vecka
och samla blyerts-
och bläckpennor
och ölbrickor
och grejor i askar.
Men nu måste vi gå klädda
för att hålla oss torra
och betala hyran
och inte svära på gatan
och föregå barn
med gott exempel.
Vi måste bjuda vänner
på middag
och läsa tidningar.
Men kanske borde jag öva mig redan nu
så att folk som känner mig
inte blir allför
bestörda och förvånade
när jag plötslig blir gammal
och börjar klä mig i purpur.
Av Anonym
vald av Isabelle
Vilken helt underbar dikt! Jag ser direkt den där kvinnan framför mig(är den en äldre version av dig?)Stämmer faktiskt med något jag tycker- Det är skönt att bli äldre för man blir mindre och mindre orolig för vad folk ska tycka om man går utanför ramarna lite!Och det kan ju alla träna på lite då och då- att göra vad man vill och inte vad andra förväntar sig att man ska göra.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVem har inte känt att man vill gå mot strömmen? Ett aktuellt ämne, inte minst för personer i vår ålder. Normer håller oss tillbaka. Samtidigt som man vill sticka ut vill man inte vara för annorlunda, men jag tror att det är svårare att sticka ut som gammal. Om man spottar eller sätter sig på gatan som gammal har man ju inte alla hästar hemma.
SvaraRaderaJag håller också med poesifröken om att det på många sätt säkert blir lättare att bli äldre. Man hakar inte upp sig på strunt och det är inte lika viktigt vad andra tycker. Är man riktigt gammal är man nog glad bara man kan stå på benen och struntar i att man har en bilring på magen. Den här kvinnan bryter mot normen att vilja vara ung. Kanske är det just därför hon längtar efter att bli äldre, för då kommer hon att våga. Många längtar tillbaka till tonåren då man var snygg och smidig. Hon längtar efter självdistans och att kunna leva livet.
Diktens upplägg är bra. Först hur hon vill vara med olika exempel, sedan det som håller henne tillbaka och hur man ska vara. Som när man sitter och drömmer sig bort och sedan kommer tillbaka till verkligheten. Texten får ett bra flyt med anaforerna och tretalen som författaren har använt sig av. Anaforerna gör att det känns som att dikten kommer direkt från någons tankar och tretalen gör det snyggt i texten.
En låttext som passar är Dungens låt "Har du vart' i Stockholm?" med raderna: "Såg mig själv i spegeln och såg en stadsbacill. Nu ska jag sluta spela dum och göra som jag vill". Man är trött på hur man ska vara. Man kommer på att man är dum som följer strömmen och börjar istället fundera på vem man vill vara.