Knarkare

Knarkare

När du står där, uppblåst och ynklig,
anklagande, bedjande, krävande,
blir jag mjuk och gör mig hård
eller så blir jag hård och gör mig mjuk.
Att vara hård är för hårt.
Att vara mjuk är för mjukt.

När jag sluter till för dig,
blir jag sluten, kall och förtvivlad.
När jag öppnar för dig,
blir jag öppen, varm och förtvivlad.

När du går, frysande eller flinande,
är jag idel dåligt samvete,
för jag har nekat dig pengar - till mat
eller för att jag har gett dig pengar - till gift.

Men det händer att du går med ett leende,
som rymmer allt det du inte kan bära,
det levande i dig som du dödar
och som långsamt dödar dig.

Av: Villy Sørensen

Vald av: Jessica