Jag springer naken ut ur vasastan

Det är märkligt hur tiden går
det var en gång en höstkväll, nu tänker vi oss en vår
jag springer naken ut ur Vasastan, så som tiden sprang ut ur livet.


För det är då som mina drömmar kommer,
och mina drömmar går
när jag springer ut ur Vasastan.

Jag vill befinna mig i världens alla varma städer.
Jag vill bort från detta oväder
Jag springer och springer men kommer aldrig fram
Fram till solen
Bara till kalla nordpolen.
Mina drömmar rinner i väg framför mina fötter
Drömmarna exploderar och det faller som glitter
Och jag trampar i allt splitter

I mina drömmar är jag snart där
Men jag är ingen miljardär
Så det blir ett liv i sekundär

I verkligheten är jag kvar här
Mitt i stan
Mitt bland alla människor som har sina liv.
De tar det stora älgklivet.
Genom dagen, genom livet.
Mitt liv består utav drömmar.
Tusen drömmar som i mitt huvud fladdrar runt och runt.
Och hela året runt.

Tiden rinner iväg.
Jag är här
och världen där.
Mitt framför mina fötter står framtiden och väntar på mig.
Kanske ska jag ta steget in i den.

Jag vill befinna mig i världens alla varma städer.
Jag vill bort från detta oväder.
Med dig vid min sida.
Vi ska inte lida.
Vi ska genom livet glida.



/Emilia